Hoppfullt att andra religiösa samfundens ledare försvarar Växjö muslimernas rätt till böneutrop

Muslimer är Sveriges andra största grupp och en minoritet som misstänkliggöras gång på gång. Många skribenter runt om i landet tävlar om att tycka till om en ansökan om böneutrop från den lokala muslimska föreningen i Växjö till Polismyndigheten. Den muslimska föreningen vill sända ut med en så kallad reglerad högljudtalarsystem tre-minuters-långa böneutrop på fredagar och vid två andra muslimska högtider. Ansökan remissbehandlas av kommunens miljö- och hälsoskyddskontoret just nu. Sedan ska polisen ta det slutgiltiga beslutet utifrån bestämmelserna i ordningslagen. Trots att det bor uppskattningsvis uppe mot en halvmiljon muslimer i Sverige är det inte fler än två moskéer som hittills har böneutropstillstånd. Viktigt att påpeka är att det är långt ifrån alla moskéer som har sökt att få tillstånd för böneutrop. Det paradoxala men dock positiva är att företrädare från judiska och kristna församlingar slåss för rätten av böneutrop sida vid sida med Växjö muslimska föreningen.

Skepticismen mot böneutrop tog fart och spred sig fort mot en mångtydig och motsägelsefull karaktär. En del menar som Nya Wermlands-Tidningen att det är dålig tajming för böneutropsansökan nu då det svenska sekulära samhället är i konflikt med politisk islam och för exempel som bland annat rättegången mot Rakhmat Akilov och att många av Sveriges muslimer åkt till mellanöstern för att strida för Daesh. Det är en mycket skev bild och beskrivning. Detta är att jämställa muslimer med terrorister och gynnar såväl som det passar in den senare gruppens agenda och propaganda. Problemet är att låta terrorister representera islam och muslimer. Faktum är att överväldigande majoriteten av svenska muslimer är fredliga, vanliga medborgare som har rätten att åtnjuta den frihet alla medborgare i Sverige har säkrade i bland annat våra grundlagar och konventioner. Det är alltså inte okej att så kallad majoritetssamhället kräver dikteringsrätt av var gränsen att praktisera islam eller i den delen annan religion som endast en svensk medborgare tror på går eller övergår till oacceptabel. Demokratin och rättsstatsprinciper förutsätter att vi alla ska respektera lagar och efterleva dem. Det är inte läge att göra en stor sak över en icke-fråga som är dessutom självklart och är tillräcklig reglerad i vår lagstiftning.

Särskilt allvarligt är det när partiledare går ut med en utmaning till sina kommunala representanter om att neka böneutrop oavsett vart i landet. Det sänder inte positiva

signaler och värst är att sådana uttalanden gynnar terrorister. Sett till sin kontext som många motdebattörer anser sig ha gjort, är frågan om böneutrop ytterst en lokalfråga. Om det nu mot all förmodan visar sig att vår lokaldemokrati inte klarar av, kan rättstillämpningen mycket väl avgöra frågans vara eller icke vara.

En annan del tycker att frågan är av principiell vikt och bör behandlas på riksnivå. Medan många andra hävdar att det endast störningen som bör tillmätas problematisk och därmed otåligt.

Det mest positiva som kom fram under den här debatten är att andra religiösa samfund ställer sig bakom den muslimska föreningen i Växjö. Judiska församlingens ordförande i Stockholm, Aron Verständig pekar på historien mot judarna på 1700-talets Sverige. Vi har svårt att se det en del politiska partiers motstånd någonting annat än, som Verständig uttrycker saken; bli som vi eller ge er av.

Växjö biskopen, Fredrik Modéus har uttalat sig om att han välkomnar böneutropsansökan och ser fram emot att höra såväl kyrkklockor som böneutrop. Efter all nedstämdhet man upplevt från högljudd kritik mot endast en ansökan om böneutrop återupplivas hoppet när man hör ledare från båda judiska och kristna församlingar välkomna böneutrop och stå på samma sida som systersamfundet. Vi med liberala själ blir glada och hoppas på att motståndarna tar en ordentlig tankeställare efter välkomnandet av andra religiösa församlingsledare.

Varför behöver vi samarbeta med Europa?

Inom loppet av ett decennium formas världen och kommer att domineras av några få stormakter som består av stora stater eller sammanslutningar av stater. Utveckling i den riktningen syns tydligt idag. Länder som USA, Ryssland och Kina är dagens stormakter med vetorätt i FN:s säkerhetsråd. Allt fler länder reser sig från fattigdom och är på väg att bli viktiga spelare i världspolitiken. Indien, Brasilien, Turkiet, Indonesien och Sydkorea kämpar för att hävda sin plats i morgondagens värld. Några av nämnda länder utmanar oss redan idag på flera sätt. Ekonomi och frihandel med bra villkor är exempel på områden vi utsätts för hård konkurrens i, synnerligen från Kina och indokinesiska subkontinenten. Det som står på spel är välfärden och det välstånd vi byggt upp under efterkrigstiden. Liberalerna slåss för att förstärka den inre marknaden och den mäktiga frihandelsvänliga unionen vi skapat i Europa.

 

Utmaningarna som Sverige ställs inför stannar inte på handeln och tillgång till marknader. Det finns ett militärt säkerhetshot som idag främst kommer från Ryssland och det kan inte uteslutas att hoten framöver kan komma från andra makter när vi besegrat dem i kampen om handel, teknologi, forskning och artificiell intelligens. Vi kan inte längre förlita oss på USA när det kommer till försvar. Europa ska inte bara kunna försvara sig och sina värderingar utan även agera som den främsta bärande makten av demokrati, mänskliga rättigheter och samtidigt ta hänsyn till klimat- och miljöfrågor. 

 

Om vi vill behålla levnadsstandarden i Sverige eller till och med få till en förbättring behöver vi våra europeiska grannländer. Vi behöver utveckla samarbetet vidare för att inte riskera att bli underlägsna framtidens stormakter. Nationalstaten Sverige ska alltid finnas men självklart ska vi ha ett tätare samarbete med andra nationalstater i vår del av världen.

 

Det europeiska samarbetet inleddes i kölvattnet av andra världskriget vilket huvudsakligen var ett europeiskt krig med en otrolig dödssiffra uppemot 60 miljoner. Utöver dödssiffran saknar förstörelsen av industri, infrastruktur och inte minst de fruktansvärda övergreppen mot civilbefolkningen såsom förintelsen motstycke i mänsklighetens historia. När EU grundades år 1952 var avsikten att upprätthålla freden i den tidigare krigshärjade kontinenten. Idag har vi 28 medlemsländer varav 19 har euro som valuta. Medlemsländerna har en gemensam marknad för varor, tjänster, människor och kapital. Över 200 lagar antogs för att den inre marknaden skulle bli verklighet och därtill har flertalet frihandelsavtal slutits med bl.a. Kanada och Japan. Samarbetet har genom åren inneburit en enorm användning av resurser men vi har å andra sidan tjänat mycket på det. Det vore oklokt att försvaga samarbetet eller avveckla det nu när vi behöver det som allra mest. Det är snarare hög tid att kavla upp ärmarna för att utveckla unionens samarbete så att vi i framtiden skördar ännu mer framgångar i en allt mer oviss värld. Det är precis det vi Liberalerna gör – hjälp oss du med och var en del av historien om världens mest framgångsrika union.