För två år sedan åkte jag till Polen tillsammans med en grupp från Liberala ungdomsförbundet på en studieresa om förintelsen. En ögonöppnare och mycket lärorik resa. Vi har plöjt igenom Nazitysklands historia och särskilt det fruktansvärda folkmord som ägde rum i koncentrationslägren Treblinka och Majdanek. Kunskaperna präglar nu mitt politiska liv och särskilt min människosyn. Dessa värdefulla kunskaper har tyvärr många nya svenskar och även äldre inte exponerats för.
Det är viktigare än någonsin att känna till nazisternas människosyn och de fruktansvärda konsekvenser det ledde för minoriteter som judar, romer, funktionsnedsatta, homosexuella och även ”icke livsdugliga” barn. Det ansågs alltså motiverat att utrota alla som ansågs vara en tung börda för samhället.
Vår resa till Polen började med ett seminarium i riksdagen med Hédi Fried som överlevde Auschwitz. Hon berättade tålmodigt om sina erfarenheter och svarade på frågor. Något som gjorde ett starkt intryck på mig var parallellerna från den tiden som Hédi Fried såg i vårt samhälle i dag, som föraktfulla kommentarer och minskad tolerans mot olikheter. Först slutar vi att reagera på vidriga ord och sedan är det en tidsfråga innan vi låter vidriga handlingar passera obemärkta.
Det kommer alltid att finnas de som med uppsåt sprider hat och delar upp folk utifrån deras och deras förfäders etniska tillhörigheter. Både från högerextrema miljöer och fundamentalister under islamisk täckmantel. Agendan är att vinna opinion och sympatisörer för denna vidriga och hatfulla världsbild.
Botemedlet är att sprida kunskap om förintelsen och insikter från 1930-talet. Vuxenutbildningen har ett viktigt uppdrag för kunskapsförmedlingen. Studiecirklar i studieförbunden kan även spela en viktig roll i detta folkbildningsuppdrag.
